De mördade sina kvinnor
Saxat från Aftonbladet
De fruktade att något skulle hända dem.
Psykopatstörningen är borta, Juha är ångerfull, nu vill han bilda familj. Intygen om hans skötsamhet från psykolog, arbetsgivare och Kriminalvården låter övertygande.
I rättssalen kippar Johanna efter andan. Inom henne ökar tvivlet. Varför ljuger Juha så mycket? Han har påstått att hon är gravid, fast hon har fått missfall.
Inte bara det. Juha har sagt att han är oskyldigt dömd. Först nu får hon höra beskrivningen av hur han 1996 sparkade en försvarslös man liggande på marken och stack honom med kniv i halsen.
Johannas oro har funnits en tid. Inför sin familj håller hon masken, upprepar att han är ofarlig. Men med Juhas syster kan hon prata. De sitter uppe hela nätter. Pratar i telefon.
En kväll viskar Johanna:
– Tänk om Juha är psykopat. Tänk om han lurat psykologerna och alla på fängelset.
Hon har läst på om psykopater. Att de är manipulativa och inte mottagliga för terapi. Men de två kvinnorna försöker intala sig att lögnerna är oskyldiga. En kåkskada.
Den 13 maj beslutar tingsrätten att Juha inom något år ska påbörja utslussning i samhället. Juha är inte farlig, bara han håller sig nykter och lever ”under socialt välordnade förhållanden”.
Till midsommar får han permission.
Alexander, 22, i Vislanda träffar sin psykolog ungefär åtta timmar innan han dödar. Det är deras 21:a samtal och kretsar som alltid kring hans ångest över att flickvännen Delia vill göra slut.
Flera myndigheter, totalt 16 personer, har insyn i det unga parets svårigheter: läkare, psykologer, socialtjänsten, polisen.
– Du måste sluta pressa Delia, säger psykologen.
Men Alexander hör något helt annat.
Martin Hensvold, 37, i Luleå har några timmar innan han dödar fått domen från tingsrätten. Den innebär att förra sambon Frida Stenberg tills vidare ska ha vårdnaden om den tvåårige sonen och nyfödda dottern.
Han har tidigare medicinerat mot depression och är känd för plötsliga vredesutbrott. Han har till exempel förstört Fridas bil genom att slå en grävskopa i taket medan sonen satt i bilen.
”Tänk om han slår ihjäl mig”, har hon sagt till sin mamma.
Olustig åker Frida till Martin som ska träffa dottern.
Juha dödar Johanna med kniv natten till midsommarafton. Hon gjorde slut, tror åklagaren. Han täcker kroppen med täcken. Försöker trä tillbaka förlovningsringen på hennes finger.
Efteråt: berättar psykologen att Juha inte gått i sammanhängande terapi sedan 2006. Någon hot- eller riskbedömning gjordes aldrig. På Juhas begäran skrev psykologen intyg 2008 och 2009.
Flera bedömare i Kriminalvården lät sig övertygas om att Juha svarat på behandling och höll sig nykter.
Nu vet vi att Juha drack under permissioner. Han lyckades lura hela systemet.
Juha är åter dömd till livstids fängelse – för mordet på Johanna.
Alexander säger att han på sin psykologs uppmaning började tala ut med Delia natten till den 6 augusti 2009. Det slutade med att han högg henne med kniv i deras nyköpta dubbelsäng, och ströp henne. Deras två små barn var hemma.
Efteråt: Enligt det rättspsykiatriska utlåtandet har han Aspergers syndrom, svårartad separationsångest, kränkningskänslighet och känslomässig instabilitet. Han ska avtjäna 16 år i fängelse.
Martin tar på eftermiddagen den 26 augusti en slaktmask, sitt arbetsredskap på gården, och skjuter Frida i bakhuvudet.
Efteråt: Enligt det första rättspsykiatriska utlåtandet har Martin en obehandlad manodepressiv sjukdom som kan göra honom deprimerad och psykotisk. Han lider av en allvarlig psykisk störning i dag, men inte när han dödade. Den bedömningen prövas nu av Socialstyrelsens rättsliga råd, för hovrättens räkning. Domen i tingsrätten blev 14 års fängelse.
Det räcker inte att be män sluta slå
Samma förhållanden kan vi se i mänskliga relationer. Vi släpper inte taget fast det gör ont eftersom att ha någon att knyta an till är det viktigaste vi har i livet.
Anknytningsteorin är i dag hetare än någonsin. Forskningen visar hur oerhört viktigt det är för barn att de möts i sina känslomässiga behov. Vårdgivarnas förmåga att vara lyhörda, inkännande, uppmärksamma och trygga ”hamnar” gentemot barnen avgör hur de kommer att fungera känslomässigt som vuxna.
När barn inte blir bekräftade känslomässigt, utvecklas olika beteenden, där man trycker undan sina behov eller ständigt lever ut dem med raseriutbrott och andra starka känslouttryck. Barn som ständigt upplevt separation, hot och rädsla om vartannat kan som vuxna utveckla en stark ångest och ett intensivt hat mot andra vuxna – inte minst den partner de lever med.
Då en kvinna efter kort eller långs tids psykisk misshandel ger signaler om att hon vill separera kan det rent neurokemiskt utlösa ett våldsamt raseri hos den man som är allvarligt känslomässigt skadad. Att förlora kontroll, makt och position kan också vara en utlösande faktor. De primitiva känslomässiga impulserna i reptilhjärnan går inte att hejda, det anknytningsrelaterade hatet väller upp och vrede och rädsla skapar beteenden där varken moral, eftertänksamhet eller stopp-knappar fungerar. Det är bland annat därför män kan uttrycka sig som att ”det svartnade för ögonen” och att de inte hade något uppsåt med det de gjorde, det vill säga slog ihjäl sin partner.
Att misshandla och slå ihjäl sin partner visar att det finns anknytningsrelaterade felkopplingar i hjärnan. Vi vet i dag att tillförsel av ”närhetshormonet” oxytocin, som är en naturlig del av en anknytningsrelation, kan mildra aggressivitet, men det är en lång väg kvar innan vi kan tvångsmedicinera våldsamma män.
Anknytningsstörda män finns i alla socialgrupper. De kan ha alla typer av yrken. Det syns inte utanpå hur illa det känslomässigt är ställt inuti.
Vi kan inte begära att en kvinna ska kunna förstå vad hennes man har för känslomässig störning sedan barndomen. Det är därför det är så viktigt att hotade kvinnor söker professionell hjälp för att få bekräftat att det inte är normalt i en parrelation att känna sig hotad och rädd, eller att bli psykiskt eller fysiskt misshandlad.
Det är av yttersta vikt att myndigheter som polis och socialtjänst tar dessa kvinnor och deras upplevda hot på allvar.
Därför bör vi:
Införa nolltolerans mot män som slår och hotar kvinnor.
Se till att de kvinnor som behöver det får professionell hjälp och skydd.
Vidga kunskaperna om att män som hatar kvinnor inte kommer att kunna förändras och bli mindre hatiska bara genom att man ber dem om det. Hos dessa män vinner den känslomässiga nivån alltid över förnuftet – därför kommer enbart prat inte att leda till förändring.
Varningarna togs inte på allvar
Juha, Alexander och Martin fick långa fängelsestraff för att ha mördat sina flickvänner under 2009.
Ingen tog varningssignalerna på allvar – utom kvinnorna som dödades.De fruktade att något skulle hända dem.
Sex veckor innan Juha Ruotsalainen, 37, mördar sin flickvän Johanna Puolusmäki sitter han i Örebro tingsrätt. Han vill få livstidsstraffet kortat, för ett mord han begick 13 år tidigare.
Risken för återfall är låg, får rätten veta.Psykopatstörningen är borta, Juha är ångerfull, nu vill han bilda familj. Intygen om hans skötsamhet från psykolog, arbetsgivare och Kriminalvården låter övertygande.
I rättssalen kippar Johanna efter andan. Inom henne ökar tvivlet. Varför ljuger Juha så mycket? Han har påstått att hon är gravid, fast hon har fått missfall.
Inte bara det. Juha har sagt att han är oskyldigt dömd. Först nu får hon höra beskrivningen av hur han 1996 sparkade en försvarslös man liggande på marken och stack honom med kniv i halsen.
Johannas oro har funnits en tid. Inför sin familj håller hon masken, upprepar att han är ofarlig. Men med Juhas syster kan hon prata. De sitter uppe hela nätter. Pratar i telefon.
En kväll viskar Johanna:
– Tänk om Juha är psykopat. Tänk om han lurat psykologerna och alla på fängelset.
Hon har läst på om psykopater. Att de är manipulativa och inte mottagliga för terapi. Men de två kvinnorna försöker intala sig att lögnerna är oskyldiga. En kåkskada.
Den 13 maj beslutar tingsrätten att Juha inom något år ska påbörja utslussning i samhället. Juha är inte farlig, bara han håller sig nykter och lever ”under socialt välordnade förhållanden”.
Till midsommar får han permission.
Alexander, 22, i Vislanda träffar sin psykolog ungefär åtta timmar innan han dödar. Det är deras 21:a samtal och kretsar som alltid kring hans ångest över att flickvännen Delia vill göra slut.
Flera myndigheter, totalt 16 personer, har insyn i det unga parets svårigheter: läkare, psykologer, socialtjänsten, polisen.
– Du måste sluta pressa Delia, säger psykologen.
Men Alexander hör något helt annat.
Martin Hensvold, 37, i Luleå har några timmar innan han dödar fått domen från tingsrätten. Den innebär att förra sambon Frida Stenberg tills vidare ska ha vårdnaden om den tvåårige sonen och nyfödda dottern.
Han har tidigare medicinerat mot depression och är känd för plötsliga vredesutbrott. Han har till exempel förstört Fridas bil genom att slå en grävskopa i taket medan sonen satt i bilen.
”Tänk om han slår ihjäl mig”, har hon sagt till sin mamma.
Olustig åker Frida till Martin som ska träffa dottern.
Juha dödar Johanna med kniv natten till midsommarafton. Hon gjorde slut, tror åklagaren. Han täcker kroppen med täcken. Försöker trä tillbaka förlovningsringen på hennes finger.
Efteråt: berättar psykologen att Juha inte gått i sammanhängande terapi sedan 2006. Någon hot- eller riskbedömning gjordes aldrig. På Juhas begäran skrev psykologen intyg 2008 och 2009.
Flera bedömare i Kriminalvården lät sig övertygas om att Juha svarat på behandling och höll sig nykter.
Nu vet vi att Juha drack under permissioner. Han lyckades lura hela systemet.
Juha är åter dömd till livstids fängelse – för mordet på Johanna.
Alexander säger att han på sin psykologs uppmaning började tala ut med Delia natten till den 6 augusti 2009. Det slutade med att han högg henne med kniv i deras nyköpta dubbelsäng, och ströp henne. Deras två små barn var hemma.
Efteråt: Enligt det rättspsykiatriska utlåtandet har han Aspergers syndrom, svårartad separationsångest, kränkningskänslighet och känslomässig instabilitet. Han ska avtjäna 16 år i fängelse.
Martin tar på eftermiddagen den 26 augusti en slaktmask, sitt arbetsredskap på gården, och skjuter Frida i bakhuvudet.
Efteråt: Enligt det första rättspsykiatriska utlåtandet har Martin en obehandlad manodepressiv sjukdom som kan göra honom deprimerad och psykotisk. Han lider av en allvarlig psykisk störning i dag, men inte när han dödade. Den bedömningen prövas nu av Socialstyrelsens rättsliga råd, för hovrättens räkning. Domen i tingsrätten blev 14 års fängelse.
Det räcker inte att be män sluta slå
Eva Rusz: Anknytningsstörning får vissa män att misshandla kvinnor
När människan slog sig samman i parrelationer för flera tusen år sedan var syftet att överleva tillsammans. Rädslan att bli övergiven finns fortfarande inom oss som en evolutionär del i vår känslomässiga hjärna, i det limbiska systemet som också kallas reptilhjärnan. Detta system finns hos alla människor och är centralt.
Forskare kunde för mer än 50 år sedan visa att hos andra däggdjur, exempelvis apor, var relationen alltid överordnad bestraffning. Apungar utsattes för grymma experiment där de fick hålla tillgodo med ”stålmammor” som stack dem – och ändå klängde ungen kvar.Samma förhållanden kan vi se i mänskliga relationer. Vi släpper inte taget fast det gör ont eftersom att ha någon att knyta an till är det viktigaste vi har i livet.
Anknytningsteorin är i dag hetare än någonsin. Forskningen visar hur oerhört viktigt det är för barn att de möts i sina känslomässiga behov. Vårdgivarnas förmåga att vara lyhörda, inkännande, uppmärksamma och trygga ”hamnar” gentemot barnen avgör hur de kommer att fungera känslomässigt som vuxna.
När barn inte blir bekräftade känslomässigt, utvecklas olika beteenden, där man trycker undan sina behov eller ständigt lever ut dem med raseriutbrott och andra starka känslouttryck. Barn som ständigt upplevt separation, hot och rädsla om vartannat kan som vuxna utveckla en stark ångest och ett intensivt hat mot andra vuxna – inte minst den partner de lever med.
Då en kvinna efter kort eller långs tids psykisk misshandel ger signaler om att hon vill separera kan det rent neurokemiskt utlösa ett våldsamt raseri hos den man som är allvarligt känslomässigt skadad. Att förlora kontroll, makt och position kan också vara en utlösande faktor. De primitiva känslomässiga impulserna i reptilhjärnan går inte att hejda, det anknytningsrelaterade hatet väller upp och vrede och rädsla skapar beteenden där varken moral, eftertänksamhet eller stopp-knappar fungerar. Det är bland annat därför män kan uttrycka sig som att ”det svartnade för ögonen” och att de inte hade något uppsåt med det de gjorde, det vill säga slog ihjäl sin partner.
Att misshandla och slå ihjäl sin partner visar att det finns anknytningsrelaterade felkopplingar i hjärnan. Vi vet i dag att tillförsel av ”närhetshormonet” oxytocin, som är en naturlig del av en anknytningsrelation, kan mildra aggressivitet, men det är en lång väg kvar innan vi kan tvångsmedicinera våldsamma män.
Anknytningsstörda män finns i alla socialgrupper. De kan ha alla typer av yrken. Det syns inte utanpå hur illa det känslomässigt är ställt inuti.
Vi kan inte begära att en kvinna ska kunna förstå vad hennes man har för känslomässig störning sedan barndomen. Det är därför det är så viktigt att hotade kvinnor söker professionell hjälp för att få bekräftat att det inte är normalt i en parrelation att känna sig hotad och rädd, eller att bli psykiskt eller fysiskt misshandlad.
Det är av yttersta vikt att myndigheter som polis och socialtjänst tar dessa kvinnor och deras upplevda hot på allvar.
Därför bör vi:
Införa nolltolerans mot män som slår och hotar kvinnor.
Se till att de kvinnor som behöver det får professionell hjälp och skydd.
Vidga kunskaperna om att män som hatar kvinnor inte kommer att kunna förändras och bli mindre hatiska bara genom att man ber dem om det. Hos dessa män vinner den känslomässiga nivån alltid över förnuftet – därför kommer enbart prat inte att leda till förändring.
Eva Rusz
Kommentar: Under den gångna veckan så har man bara fått rysningar, 35-årig mamma misshandlad till döds framför sina barn, kvinna knivhuggen av sin man i Flemingsberg, pappa tar livet av sina barn och sig själv för att kvinnan inte ska få vårdnaden. Det är män som flippar ut med våld när de tappar kontrollen. Detta ska aldrig förklaras med att det är så synd om männen, de får fan ta ansvar. Mäns våld mot kvinnor är så stort och omfattande att det är ett strukturellt problem i samhället och låtsas vi som något annat så kommer vi aldrig kunna lösa detta. Vi måste våga se strukturer om vi ska bryta dem.
Kommentar: Under den gångna veckan så har man bara fått rysningar, 35-årig mamma misshandlad till döds framför sina barn, kvinna knivhuggen av sin man i Flemingsberg, pappa tar livet av sina barn och sig själv för att kvinnan inte ska få vårdnaden. Det är män som flippar ut med våld när de tappar kontrollen. Detta ska aldrig förklaras med att det är så synd om männen, de får fan ta ansvar. Mäns våld mot kvinnor är så stort och omfattande att det är ett strukturellt problem i samhället och låtsas vi som något annat så kommer vi aldrig kunna lösa detta. Vi måste våga se strukturer om vi ska bryta dem.
Kommentarer
Trackback
